Bloggens huvudperson får nya krafter i Labe. Han köper en tuff t-shirt, tar på sig kalasbyxorna och kammar safarimustagen. Det är diskotek-dags!

På en krog bland Labes bakgator förfestas det. Guineansk pilsner och importerad whiskey som måste vara bryggd på Statesments-rester.

Kvinnan som säljer grillspett utanför är den enda av motsatt kön. Resten är grabbar. Musiken dånar ur högtalarna, grabbarna sitter på väggfasta bänkar eller plaststolar, en kille i kavaj dansar ensam i mitten av rummet, en annan sover ruset av sig, en tredje kommer in och får sin Whiskey upphälld i en liten plastpåse i äkta take-away-stil. Allting i ett dunkel endast upplyst av julgransslingor i olika kulörer.

Jag frågar min kostymklädda vän ifall det kommer vara tjejer på diskoteket. Han försäkrar mig att så är fallet. Inte för att jag är på fruntimmersjakt, nejdå, jag har en fantastisk flickvän hemma, men det blir inte riktigt samma sak med bara grabbar. Korvfest som det så lustigt kallas.

           

En öl blir till två. Den kostymklädda vännen blandar öl och whiskey på äkta Guineanskt manér, undertecknad sveper spolarvätskedrycken med en grimage likt en Buttericksmask.

Lagom fnittriga tar vi en motorcykel genom det mörka staden befriad från elektricitet mot diskoteket. Ett annat förfesthak besöks, här finns inte ens den kvinnliga fägringen i form av en grillspettssäljande kvinna, bara grabbar! På de slitna väggarn hänger gulnade fotbollsplancher från diverse mästerskap varav inget är nyare än 2008. Två yngre killar häller upp whiskey ur plastflaskor och runtomkring mig laddas det, Slutstationen ligger bara ett stenkast bort. Diskoteket.

 

En stund senare går vi in i gränden där det ligger. Inte Labes finaste diskotek, säger min kostyklädda vän, inte det nyaste heller tydligen. Albatros Night Club är däremot Labes bästa diskotek, det är han säker på!

Inne på nattklubben dånar hits från Senegal, Slagdängor från Conakry och Hiphop från Elfenbenskusten. ‘Do you know how to dance?’ frågar min vän. ‘No, not very well’ blir mitt ärliga svar. Sedan dansar vi. Och dansar.
Diskokulan sprider det färgade ljuset över den fönsterlösa lokalen dit det ständigt strömmar in fler och fler dansglada ynglingar, de flesta där för att fira av terminens sista tentamen.

Diskotek = Tummen upp!

 

Diskjockeyn snackar friskt i mikrofonen, AC´n sprutar ut kalluft och trots detta är det förbannat varmt på diskoteket. Svetten pärlas på folks pannor och då småtimmarna tar vid är det så varmt och syrefattigt att undertecknad får gå ut.

I gränden står det massvis av motorcyklar i väntan på ratt-, eller ska jag skriva styrfylla. En välklädd kille som jag känner igen från förfestpuben kommer fram och snackar. Min kostymklädda vän har tydligen somnat.

Jag tar mig in på diskoteket och glider för sista gången genom den svettiga massan på dansgolvet, väcker min kostymklädde vän som hickar till och skrattar.

Dags att gå hem!

Simma lugnt!

Advertisements