Längst upp på en kulle i det lilla bergssamhället Mali i norra Guinea står en mast och pekar mot skyn. Vid sidan av denna mast finns ett hus som inte direkt sticker ut från mängden; En smutsig fasad, ett rostfärgat plåttak och en sliten metalldörr som pryds av en solblekt affisch.

Går man in genom plåtdörren kommer man till ett större, öde, rum som går upp i nock. Rummet domineras av en trädisk nästan lika lång som rummet är brett. I utrymmet bakom disken kan man i mörkret skymta en gammal kopiatormaskin, lite sladdar och vad som kan tänkas vara en laminatormaskin. Från en sidodörr lyser ett mystiskt flimrande ljus.

Det är där inne det finns. Det mystiska som nästan ingen i Mali vet om.

Talar man med snälla ord till den kostymklädda mannen i detta rum kan man få se en skymt av det. Fastän det inte finns där för förbipassernade turister. Man kan till och med få känna på det om man är modig nog.

Det kallas internet, denna nya fluga. Ett fenomen jag inte skådat sedan Bissau.

Datorn är fylld med inlägg om diverse strapatser, varav en höll på att sluta riktigt illa, som nu laddas upp och tidsinställt publiceras allteftersom…

Låt bloggandet fortsätta!

Simma lugnt!